BOKRECENSIONER
1. Ur Dalabygden
2. Ur Falukuriren
3. Ur Dalademokraten
Ur Dalabygden 14 jan 2005
Stort arbete bakom ny bok och CD
Att forska om sin släkt och hembygd är inne just nu. Så
också i Sundborn där Gunvor Åsberg, Jan Olof Hedlund,
Sven G Bergkvist, Sören Sjöstrand, Svea Eriksson, Kristina
Böhlmark, Greta Morberg och Ann-Christin Eriksson, efter mycket
arbete, kunnat ge ut en 320 sidor tjock bok om deras del av Sundborn.
Och 500 bilder, med de som blev över, finns att beskåda via
CD.
Det verkar som om varje bygd med självaktning har sin egen bygde-bok.
Man möts i hem och bygdegårdar, forskar och minns personer
och händelser. - ju mer man får fram, ju intressantare blir
det, menar en av dessa amatörforskare som grävt sig ner till
1300-talet.
De böcker som blir till av dessa forskarmödor har olika utföranden,
men även den som saknar rötter i dessa bygder har behållning
av innehållet, då det ger sanna bilder av dåtid. En
av dessa bygdeböcker som just nu kommit är "Vår
del av Sundborn", där byarna Rupstjärn, Risänget,
Riset, Toftänget, Bäckänget och Lumsviken skildras.
I elva år har Gunvor Åsberg, Jan Olof Hedlund, Sven G Bergkvist,
Sören Sjöstrand, Svea Eriksson, Kristina Böhlmark, Greta
Morberg och Ann-Christin Eriksson mötts och bidragit med olika
bitar. Men många gånger har gruppen misströstat att
de en gång skulle få se en bok av allt de samlat ihop.
Genomtänkt
Men det blev det, och en ovanligt genomtänkt, gedigen linnebunden
bok i storformat på 320 sidor och med 300 foton. Här beskrivs
byarnas affärer, skolor med dess lärare, sjukvård, skogsbruk
och företagsamhet, fastigheter med ägarlängder, liksom
husförhörslängder, samt bybor vilka emigrerat till landet
i väst.
All denna fakta lättas upp med personliga minnesbilder från
arbetsliv som bonde, lastbilschaufför, skogshuggare och kolare,
men även vad kvinnorna uträttade i ett bondehemman.
Skoldisciplin från 1930 kanske borde införas, eller vad sägs
om dylikt? Satt någon med handen under hakan, fick densamme ett
vedträ att stödja hakan på under hela lektionen. Svor
någon blev syndaren tvättad i mun med såpvatten. Satt
någon med ett finger i mun fick densamme en svart vante på
handen…
Även på CD
För bokens föredömliga redigering och utformning har
Bernt Jansson i Sundborn ansvarat. När det blev hundratals gamla
foton över från boken gjorde Bernt en foto-CD-skiva som kan
stoppas i en dator och därifrån kan man beskåda 500
bilder.
-Vi har också överblivet material som nu kommer att bevaras
i kyrkans arkiv. Då kan kommande släkten ta vid och göra
en till bok av det som inte kom med den här gången, säger
Jan Olof Hedlund.
/ Birgitta Söderman.................................................................................Upp
Ur Falukuriren den 20 aug 2004:Ur Falukuriren
den 20 aug 2004:r Falukuriren
den 20 aug 2004
En historisk resa
I går släpptes boken om byarna på Toftans östra
sida
Elva år har det tagit. Men nu är boken "Vår del
av Sundborn" klar. I går var det boksläpp hemma hos
Sven G Bergkvist i Rupstjärn, en av flera i dokumentationsgruppen
till den mycket omfattande boken på 320 sidor.
Omslagets färgsättning i mörkt brun-rött ger ett
behagligt intryck av en bok om gamla tider.
- Det är en mycket vacker bok med en väldigt omfattande dokumentation
av byar på Toftans östra sida, berättar Sven G Bergkvist.
Dokumentationen omfattar tiden från storskiftet som var klar
1857 och fram till sekelskiftet 2000. Initiativet till dokumentationen
om byarna togs av Jan Olof Hedlund redan den 19 augusti 1993. Med på
första mötet var Kristina Böhlmark, Ann-Christin Eriksson
och Sven G Bergkvist.
- Idén från början var att göra en dokumentation
över Rupstjärn. Men vi konstaterade att Rupstjärn och
Riset tillhörde samma skifteslag, varför dokumentationen borde
omfatta hela skifteslaget, berättar Sven.
Och så blev det - dokumentationen blev därför väldigt
omfattande med byarna Rupstjärn, Risänget, Riset, Toftänget,
Bäckänget och Lumsviken.
- De två sistnämnda byarna togs med eftersom de inte har
någon nära anknytning till annat dokumentationsområde,
berättar Sven.
Efter resans gång har ett antal bybor som ingått i dokumentations-gruppen
varit ute och inskaffat uppgifter och skrivit om folk i bygd på
Toftans strand. I boken finns mycket fakta och spännande historik
kring byarna, men även mycket annat som gruvdrift, skolundervisning,
brandförsvar, sjukvård med mera.
- Det har varit många inblandade i arbetet, ingen nämnd,
ingen glömd, säger Sven Bergkvist.
- Vi som arbetat med boken är glada och lite stolta att vi nu
är framme vid målet.
500 exemplar har tryckts upp, flertalet av dessa är redan påtingade.
- Vi har många förbeställningar, så det är
många som väntat på boken, säger Sven G Bergkvist.
LILLIS ÅKERBLOM
023-935 43
lillis.akerblom@daltid.se .............................................................................Upp
Ur Dalademokraten den 20 aug 2004
Så öppnas dörren till bygdehistoria
En relation skapas mellan plats och identitet i
Sundborns småbyar. Långt borta men glänser hemma."Köpte
en Chevrolet för 425 dollars."
Sundborn är mer än Carl Larsson och den idylliska kyrkbyn
vid ån. Hans betydelse för Sundborn kan inte ifrågasättas,
men den gamla socknens landamären sträcker sig långsmalt
bort mot Karlsbyheden, sjön Hinsen och Korså bruk ända
till gästrikegränsen och Hofors kommun. Det finns byar där
också, och det bor folk i dem.
Falun med sina jobb och sin service ligger på bekvämt pendlings-avstånd,
åtkomligt även utan de buffliga stadsjeepar som främst
innerstadsbor håller sig med, som om de är rädda för
att köra fast på torget.
I dagarna utkommer en bok utkommer en präktig bok om byarna Rupstjärn,
Risänget, Riset, Toftänget, Bäckänget och Lumsviken.
"Vår del av Sundborn" heter den, och man behöver
inte vara Sherlock Holmes för att ana markeringen: här lever
vi, här finns också historia, här vidgas uppfattningen
om Sundborn.
Egentligen är boken mera än en omfattande byahistorik. Som
så många andra i den lokalhistoriska genren har den rötter
i folkbildningstradition (i modernare tappning gräv där du
står) och i bygdekulturell identitets-bildning och försvar
för hembygden.
Jan Olov Hedlund tog initiativet för elva år sedan och fick
med sig Kristina Böhlmark, Ann-Christin Eriksson och Sven G Bergkvist.
Tidvis har arbetet legat nere, säger Sven G Bergkvist, men det
har känts som en samvetsfråga att slutföra uppgiften.
Det räcker att beskåda bokens yttre för att inse arbetsinsatsen:
redan detta att skaffa pengar till boktryckningen måste ha varit
ett bestyr. Själva arbetet har utförts ideellt, och däri
ligger en väsentlig del av värdet.
Dokumentationen omfattar tiden mellan storskiftet 1857och sekelskiftet
2000. Ruptjärn har anor från 1500-talet, gränsstenar
är avbildade och kartor orienterar läsaren i bygd och byar.
Det spökar vid Galgbacks-röset, avrättningsplatsen.
Gårdarnas historia dokumenteras med littera och ägare, deras
reparartionsår anges och gamla uppgifter blottas under bräderna:
Per Albin regerar, USA håller kommunismen stången och byggnadsar-betarnas
namn står med timmerpennans pränt, allt hälsningar till
framtiden.
Det är arvsskiften, hemmansklyvningar och lantmäteriförrättningar.
Fastigheterna är avbildade, sommarstugorna likaså, och hemskogar
och utskogar, fäbodar och samfälligheter får sin redogörelse.
Arrendekontrakt återges i faksimil liksom kvitton och räkningar.
Hemmansägare fotograferas i söndagskostym bredvid hästar
med vitmenad bläs. Elektriciteten kommer, så gick det till
att få telefon, vägar byggs och de första motorfordonen
blir fotograferade.
Långa listor med emigranter finns förtecknade, somliga avbildade:
"Jag köpte en 1940 års Chevrolet för 425 dollars",
någon skriver hem först efter trettio år och hörs
aldrig mera av, medan andra återvänder på besök
och firar med släkt och vänner blinkande mot fotoblixten.
Långa förteckningar över skolbarn upptar sidorna, ibland
kompletterade med bilder på pojkar i golfbyxor, flickor med flätor
och lärarinnan i sockendräkt, allt ett visuellt bekräftat
sedebetyg.
Det är ett myller av namn och uppgifter, fakta och åter
fakta, ett vittnesmål om tålamod och noggrannhet. Till och
med en dialektal ordlista är upprättad. Man vill låna
ett ord: Boken är "oborga", något särdeles.
Vad vi ser är historia, samhällsutveckling, id och liv, tillgångar
men inga förluster, som om de sistnämnda inte förekom.
Företagsamheten är notabel, tidigt fanns en fallenhet för
åkerirörelse. Byarna lever, uppenbarligen också gemenskapen.
Byalagets arbetsuppgifter sträcker sig från årliga
sommarfester och nyss genomförd inhägnad av ormgranen till
planer på kurs i takpärtstillverkning.
Boken är sann men rymmer inte hela sanningen. Varken frikyrkor,
idrottsföreningar, nykterhetsrörelse, fack och politik, kommunala
och kyrkliga val har beskrivits. Allt detta av folkrörelse och
demokratigenombrott kan knappast ha gått byarna förbi
Denna efterlysning är ingen kritik. Arbetet måste begränsas,
det hade blivit för omfattande annars, och det kan vara en lämplig
uppgift för nya krafter att fortsätta dokumentationen på
detta så avgörande område ifråga om engagemang
och livsbetingelser. Hur tedde sig idealitet och samhällssyn i
småbyar?
Vidare skall man inte idyllisera. Vardagens verklighet var annorlunda
än på Carl Larssons tavlor. Det brukar finnas spänningar
och motsättningar i alla byar, nedärvda surdegar sedan generationer
tillbaka, groll som hör till bygdens hemliga historia, spydigheter
om grannbyarna.
"Både kärleken till den egna hemorten och det onda
ögat mot grannen ingår i det mångbottnade fenomen som
i kallar hembygdskänsla," skriver författaren Göran
Palm. Så dramatiskt må det väl inte vara i dessa Sundbornsbyar.
Boken vittnar om goda gemensamma tag, men hembygd är överlag
inte liktydigt med väggbonadsfrid: det skulle vara onaturligt.
"Vår del av Sundborn" handlar om det förflutna
utan att spy galla över samtiden enligt mallen "bättre
förr". Byarna har sin historia. Genom att idag befinna sig
i dem rör man sig i det förflutna och i nuet på en och
samma gång. Det är här man bor. Det uppstår en
ömsesidig relation mellan plats och identitet. Boken ger byborna
rätten till tolknings-företräde.
Arv och minnen flätas ihop, det förra är samtida, de
senare tillbakablickande, och båda förpliktar. Skriv ned
dina upplevelser idag! manar boken. Just det. I morgon är de historia
och kanske glömda. Ty visst är den där på fotografiet
värd att komma ihåg namnet på.
Källa Dalademokraten Journalist Bo Degerman 2004-08-20
..............................................................................................................Upp
